Nu har förberedelserna officiellt börjat!
Nu har jag officiellt börjat förbereda mig för förlossningen. Igår upptäckte jag att min gravidapp även har en podd, hur jag nu hade kunnat missa det?!, och nu har jag lyssnat på ett avsnitt om förlossningsrädsla, ett om förlossningsförberedelser och jag har beställt två böcker, nämligen högt rekommenderade ”Att föda” och ”Att föda utan rädsla” idag. Jag har även börjat fundera mycket kring min förlossningsrädsla och försöker konkretisera den, ska prata med min BM om det på torsdag och eventuellt be om ett aurora samtal, alltså att få prata med en specialiserad barnmorska för förlossningsrädda på förlossningen. Min rädsla är oerhört personlig och jag har faktiskt inte bestämt mig helt för om jag ska skriva ut här på bloggen vad det handlar om och rotar sig i. Men jag tror att jag har en ganska klar bild av vad det är som skrämmer mig. Vi får se hur det går på torsdag tror jag.
Det kanske låter konstigt men från vecka 4-24 var jag inte orolig alls knappt, med undantag av veckan innan ultraljud, om du vill kan du läsa om det här. Men nu när vi är inne i dom veckorna när han faktiskt kan komma och skulle kunna klara sig känner jag att oron ökar mer och mer. Sparkar han tillräckligt mycket? Vad var det som gjorde ont? Tänk om han inte har vuxit tillräckligt? Tänk om jag har gått upp farligt mycket? Tänk om moderkakan lägger sig i vägen som för min mamma? Tänk om han kommer för tidigt som min sambo, min svägerska och min bror? Tänk om han inte fixerar sig? Tankarna är många och oron gnager på en daglig basis. En kollega till mig fick sina döttrar i vecka 26, det är bara ett par dagar tills vi är där. Går omkring med känslan att jag borde börja packa BB-väskan snart…
