Now it's official
Jaha. Nu är det officiellt, jag har gått över tiden. Är måttligt glad. Detta känns som mitt nya permanenta tillstånd, hur mycket jag än försöker intala mig själv att han är här inom två veckor så går det liksom inte in. Jag var verkligen så himla säker på att han skulle bli tidig. Deppigt värre här haha. Men det finns en del som oroar mig med att gå över. Att han kommer bli väldigt stor, att jag kommer gå sönder så pass att jag inte kan fungera normalt sen, att något ska hända oss under förlossningen, eller värst av allt, att något kommer hända honom innan förlossningen. Den oron växer sig starkare och starkare varje dag.
Jag hade en så verklig dröm i natt. Jag drömde att det va måndag och att vi hade honom här, att värkarna kom igång idag och att han föddes i morgon. Jag hoppas att det stämmer men änsålänge känns inget annorlunda. Suck. Håll en timme för att det är på g?
