Long time no see

Hej finisar! Usch va länge jag har håller mig borta från bloggen nu. Jag vet inte hur många gånger på den här tiden som jag har tänkt "det ska jag blogga om!" Men sen har energin runnit ur. Det fantastiskt glamourösa livet som höggravid hehe. 

Sen vi hördes senast har jag haft semester och åkt till Spanien! Det va skönt och poolen va underbar för en gravid kropp och själ! Men oron gnagde och vi kunde inte riktigt slappna av, jag va ändå i vecka 33-34 där liksom, så istället för 11 dagar bokade vi ml biljetterna och åkte hem efter en vecka. Alldeles lagom för oss och så fick vi en vecka hemma att bara vara lediga på! 



Jag har sedan 8/8 varit mammaledig! Första dagen av ledigheten fick jag ett ja-men-när-kommer-han-då-jag-kommer-vara-gravid-för-alltid-meltdown. Första dagen! Inte mitt stoltaste ögonblick... Sen dess bestämde jag mig för att räkna ner till vräkningsdatumet 12 september istället för mitt psykiska välmåendes skull (haha) idag är det 21 dagar till vräkning. 

Under ledigheten har jag fram tills i förrgår mest stått och stampat eftersom vi skulle flytta men aldrig fick några klara beskedet näääär det skulle bli. Min fantastisk svärmor har stångat sig blodig och på gränsen till telefontrackasserat vår hyresvärd som har varit den som krånglat. Det är en alldeles för lång historia för att dra och jag blir så arg när jag tänker på det! Men nu är det äntligen klart i alla fall! Så hittills har jag lytt mina appar och mest vilat och laddat med kolhydrater, dock inte av den bästa sorten kanske då senaste två veckornas cravings har varit pringles (som jag verkligen inte gillar annars) och wienerbröd. Men hehe kolhydrater är det ju! 

Lagom till inträdet till vecka 37 trodde vi att han höll på att bryta sig ut! Jag hade en vecka kvar på jobbet, torsdag kväll vid 23 tiden började jag få riktigt ordentliga sammandragningar. Under dagen hade jag dessutom behövt uppsöka toaletten minst 9 gånger och började fundera på om det var den omtalade tarmtömningen som kan vara det första tecknet på att förlossningen är igång.  Sammandragningarna gjorde inte så ont men var väldigt obehagliga och magen va stenhård! Jag sov riktigt dåligt då jag vaknade av det hela tiden men jag va den som skulle byta av nattpersonalen så det var bara till att pallra sig upp ändå och vara på plats 06:30. Sammandragningarna gav inte med sig och nu började det trycka på ordentligt neråt också.  

Vid 11, när detta hade pågått i 12 timmar försökte jag då kontakt med MVC utan resultat så jag ringde förlossningen. Fick rådet att ta två alvedon och en varm dusch vilket va lättare sagt än gjort med tanke på att jag var på jobbet utan möjlighet att gå där ifrån! Jag satt och försökte djupandats mellan mina samtal och var helt genomsvett och precis färdig när klockan äntligen blev 15 så att jag kunde flexa hem. Väl hemma fick Jesper packa BB-väska och springa och köpa en pilatesboll som jag satt och studsade på i hopp om att hjälpa det hela på traven. 

Vid 23, när detta hade pågått i ett dygn bestämde vi oss för att försöka sova. Va det igång så behövde vi båda spara på krafterna. Sov lika dåligt som natten innan och mage ömmade efter allt jobb de senare 24 timmarna. Jag vaknade med sammandragningar på lördagen och började väll känns mig aningen uppgiven. Antingen fick det komma igång på allvar eller lägga av! När klockan närmade sig 12 började det lugna sig och vi insåg att än blir det ingen bäbis.  Med tanke på att det var en vecka kvar tills han skulle räknas som höet färdig så var vi både besvikna och lättade. Sen dess har jag ordentliga sammandragningar varje dag, nu kommer dom vid minsta lilla ansträngning. 

Igår, 8 dagar före beräknadfödsel fick vi äntligen flytta! Detta fick vi reda på under den senare delen av onsdagen och fick packa det sista snabbt som attan! Jag överansträngde mig och låg med mensvärkskänslor och kraftiga sammandragningar på kvällen och tänkte att der vore ju typiskt om han skulle komma just idag, dagen innan flytt! Så blev inte fallet men så fort jag gör minsta lilla kommer känningarna tillbaka. Så det har mest blivit soffhäng för min del vilket är väldigt jobbigt för mig men en självklarhet för alla som har hjälpt oss. Jag kan inte tacka er nog❤️ 

Nu ligger jag i soffan i nya vardagsrummet och har snart lagt en timma på denna uppdatering, men det är ni så himla värda! Strax blir det frukost innan det är daga för besök hos barnmorskan  och idag har hon lovat att kolla om jag har börjat öppna mig något! Sen kommer mamma och pappa hit och hjälper till med lite uppackande. Idag är sista dagen i vecka 39, i morgon går jag alltså in i sista ordinarie  graviditetsveckan!! Helt galet!  Oss så länge så hörs vi senare!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: