Besviken morgon...
Idag är första dagen jag vaknar upp och känner mig besviken över att inget har hänt. Igår mellan 15:30-20 hade jag riktigt onda förvärkar som jag va tvungen att andas mig igenom och som alvedon bara tog udden av. Vi trodde ett tag att det va riktiga värkar, kom första ungefär var 10e minut och mot slutet var 8e-7e och för första gången kändes det ordentligt i ryggen också. Men dom slutade vid 20 tiden som sagt. På något sätt blir jag sur på mig själv, kändes lite som ett misslyckande.
Gick och la mig med förhoppningen att det skulle komma igång igen under natten eller att vattnet skulle gå men icke... Enligt mensens första dag är han beräknad idag och enligt vårt första ultraljud igår, men just nu känns det inte som att det är något barn på g. Vill att det ska vara min tur nu!
